1. Biologi
2. Produkter/användningsområden
3. Odlingspotential, areal
4. Allmänna odlingsförutsättningar
5. Odlingsanvisningar
6. Odlingssäkerhet
7. Avkastning
8. Skördeteknik
9. Lagring, transport
10. Miljöpåverkan
11. Utvecklingsmöjligheter
12. Litteratur / kontaktpersoner

1. Biologi

Raps är en ettårig växt. Det finns en vinterannuell form som sås på hösten (höstraps), och en sommarannuell form som sås på våren (vårraps). Raps har en kraftig och djupgående pålrot. Stjälken är starkt förgrenad, och blommorna sitter i en grenig blomställning. Självbefrukning är vanligast, men 10-15 procent av blommorna korsbefruktas. Korspollineringen sker med hjälp av vind eller insekter. Fröna är i allmänhet mörkbruna till svarta och har en tusenkornvikt på 3,8 g (vårraps) - 5,5 g (höstraps) med variationer på + 30 procent.
   Rybs är liksom raps en ettårig växt med såväl vinterannuell som sommarannuell form (höstrybs respektive vårrybs). En rybsplanta är något mindre och klenare än en rapsplanta. Bladen hos rybs har en gräsgrön färg och är svagt håriga, medan bladen hos raps har en blågrön färgton och är nästan kala. Dessa skillnader syns lättast på rosettstadiet. Längre fram är bladen hos rybs stjälkomfattande, medan rapsbladen är svagt skaftade. Även blomställningen är något olika hos de båda arterna. Hos rybs skjuter de utslagna blommorna över knopparna, medan det hos raps är tvärtom. Skidorna hos rybs är mer uppåtriktade än hos raps. Rybs är korsbefruktande. Fröna har en tusenkornvikt på 2,8 (vårrybs) till 3,5 (höstrybs) g med variationer på + 30 procent. De ekonomiskt viktiga skillnaderna mellan raps och rybs är dock inte knutna till nämnda olikheter. En viktig odlingsegenskap, nämligen vinterhärdigheten, är emellertid direkt beroende av en morfologisk skillnad. I fält visar det sig att rybs klarar sig bäst under en kall vinter. Detta förklaras av att tillväxtpunkten hos rybs ligger lägre än hos raps. Ett lätt snötäcke ger därigenom ett bättre skydd för rybs än för raps. Den låga tillväxtpunkten ökar å andra sidan känsligheten för ytvatten och isbrännor.
   En annan väsentlig skillnad mellan raps och rybs ligger i tillväxtperiodens längd. Såväl höstrybs som vårrybs växer snabbare än respektive former av raps. Detta får betydelse för såväl såtid som skördetid men även för kvaliteten, som särskilt för vårraps kan försämras vid en sen mognad. Rybsens snabbare blomning gör den också mindre känslig för angrepp av skadeinsekter. Slutligen är rybs mindre känslig för drösning än raps.

Uppåt

2. Produkter/användningsområden

Rapsolja, proteinmjöl, expeller Ur rapsfrö framställs rapsolja och proteinmjöl alternativt expeller. Detta sker genom pressning och eventuell efterföljande extraktion. Utbytet är 1 ton olja ur 3 ton frö vid pressning och ca 30 % mer om extraktion tillämpas. I Sverige producerades 110 000 ton rapsolja och 160 000 ton proteinfoder år 1991. Genom utvecklingsarbete har livsmedelsanvändningen ökat de senast åren från 40 000 ton till 60 000 ton. De viktigaste livsmedelsanvändningarna är margarin inkl Bregott, stek- och frityrolja, glass och konfektyr m m. Merparten av den rapsolja som inte används inom den svenska livsmedelsmarknaden, d v s ca 50 000 ton, exporteras idag. Det är framförallt dessa volymer som kan utnyttjas som teknisk råvara. Växtoljorna som utvinns består huvudsakligen av ett antal glycerilestrar. Dessa är föreningar mellan långa kolvätekedjor (fettsyror) och den trevärda alkoholen glycerol. De skiljer sig från varandra genom olika fettsyrasammansättning.

Tabell 1. Allmän sammansättning av rå rapsolja.

Tabell 2. Fysikaliska data för dieselolja, raffinerad rapsolja och metylester från rapsolja.

* Cetantalet för rapsolja varierar med olika källor; för oraffinerad rapsolja; 37,6-45. Källa Vellguth,1988.

I den traditionella livsmedelsanvändningen upparbetas den råa rapsoljan via raffinering till renare oljeprodukter. Raffineringen innebär en successiv avskiljning av de ovan angivna mindre komponenterna via lutbehandling, neutralisering, vattentvätt och ångbehandling. Raffineringsstegen ger därmed möjlighet till uttag av produkter med olika renhetsgrad för ny upparbetning och förädling. Ovan nämnda rapsoljefraktioner används i tekniska applikationer framför allt som smörjmedel, skärvätskor, hydrauloljor, formoljor m m. Denna användning av rapsolja uppgår idag till ca 4 000 ton inom landet.

Smörjmedel och olja
Vegetabiliska oljor har mycket goda egenskaper som smörjmedel. De har därför med gott resultat provats främst i olika industriväxellådor. Miljövänlig vegetabilisk hydraulolja, sågkedjeolja och tvåtaktsolja finns på marknaden. Kemiskt sett, är rapsolja triglycerider av olika fettsyror. Dessa föreningar har hög viskositet, hög kokpunkt och mycket låg avdunstning, samt en "fet" karaktär, dvs de efterlämnar en fet yta. Dessa egenskaper ger bland annat bra flytbarhet vid kyla och god smörjförmåga, vilket leder till en mindre oljeförbrukning än mineraloljebaserade produkter. Den vegetabiliska oljans stora fördelar är att den snabbt bryts ner i naturen, att det är en förnybar råvara och att den vid olika tekniska applikationer leder till dokumenterat mindre arbetsmiljöproblem.

RME Rapsoljemetylester
Den rena rapsoljan har begränsade möjligheter som drivmedel. Däremot kan man genom omförestring av rapsolja få en dieseloljeliknade produkt. Rapsoljan har också visat sig mycket lovande som hudkräm. Dess antiinflammatoriska egenskaper har dokumenterats i en doktorsavhandling vid Uppsala Universitet. Omförestring är en tekniskt sett enkel procedur och den omförestrade oljan kan direkt användas i dieselmotorer utan förändringar i konstruktionen. I Sverige har RME introducerats på marknaden i ett blandbränsle tillsammans med paraffin. Produktnamnet är Scafi 101 och produkten innehåller ca 30 % RME och 70 % paraffin. Den totala omförestringen i Sverige 1993 var ca 20 000 ton. För andra tekniska tillämpningar är vissa av ovanstående funktionella egenskaper som regel icke önskvärda. Således har man sedan lång tid tillbaka upparbetat rapsoljan genom s k omestring till enkla fettsyraestrar, framför allt metylester. Därigenom erhålls produkter med lägre viskositet och kokpunkt och en "torrare" karaktär. Dagens marknader för RME är drivmedel (dieselersättning) och kem-tekniska användningar (avfettning och tändvätskor). 1993 användes ca 5 000 - 10 000 ton rapsolja i Sverige inom dessa marknader.
   De fettsyror som ingår i rapsoljan är till större delen omättade, d v s innehåller en eller flera dubbelbindningar. Genom s k epoxidering av dessa uppnås bl a en "stabilisering" av oljan, vilket gör den användbar som mjukgörare i plaster. Detta är ett exempel på annan kemisk förädling av vegetabiliska oljor.
   Rena fettsyror, ur de vegetabiliska oljorna, är viktiga råvaror framför allt inom tvål, såpa och tensidertillverkning. De framställs i stor skala genom hydrolysprocesser och efterföljande destilleringar och reningssteg. Den svenska användningen av rapsolja i dessa tillämpningar uppgår till drygt ca 4 000 ton.

Lösningsmedel
Som lösningsmedel i kem-tekniska användningar kan RME och andra rapsoljeestrar jämföras med högkokande lacknaftor, paraffiner och "vita oljor". RME har ett något bredare lösningsområde än de rena kolvätena. Praktiskt medför detta att RME har en potentiell konkurrensförmåga gentemot lösningsmedel som acetatestrar, högre alkoholer och högre glykoler - samtliga med högre kokpunkt och lägre avdunstningstal. Hittills gjorda erfarenheter indikerar mycket goda lösande egenskaper.

Uppåt

3. Odlingspotential, areal

Odlingen av oljeväxter i Sverige har under större delen av 1980-talet legat på 170 000 hektar. 1993 sjönk arealen till 145 500 hektar, vilket motsvarar 5 % av åkerarealen, till följd av omställningsprogrammet för det svenska jordbruket. 1995 sjönk arealen ytterligare till ca 100 000 ha på grund av sämre avräkningskvot i EU-systemet. I beteckningen raps ingår de fyra odlingsvarianterna höstraps, vårraps, höstrybs och vårrybs. Raps svarar för ca 83 % av oljeväxtodlingen. EU producerade 1991 sammanlagt 12,7 milj ton oljeväxtfrö. Rapsproduktionen svarade för 55 % av oljeväxtproduktionen. Andra viktiga oljeväxter är solrosor, och sojabönor. Raps odlas främst i norra Europa med Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Danmark som stora producentländer.
   Den maximala produktionspotentialen för rapsolja i Sverige för tekniska ändamål (livsmedelsanvändning undantagen) uppgår maximalt till 50 000 ton. Detta motsvarar endast ca 2 % av den totala dieselanvändningen i Sverige. Ytterligare ökning av arealen hindras av växtföljdssjukdomar och skadeinsekter, som medför att odling endast bör ske var sjätte år. För att kunna få fram mer vegetabilisk olja krävs därför forskning för att ta fram andra växter som inte har några restriktioner vad gäller växtföljden.
   Arealen höstraps har varierat mellan 45 000 och 85 000 hektar de senaste åren. Det beror på de omställnings- och trädesprogram som medgivit större möjligheter att så raps i rätt tid även i norra Götaland. Höstrybsarealen omfattar mellan 1 500 och 2 500 hektar och är lokaliserad till Mälarlandskapen. Arealen våroljeväxter har varierat kraftigt beroende på hur sådden av höstoljeväxter varit och hur mycket som övervintrat av höstsådden. Den kontrakterade arealen av vårraps uppgick 1993 till ca 46 000 hektar och av vårrybs ca 22 000 hektar.

Uppåt

4. Allmänna odlingsförutsättningar

Höstsådda oljeväxter har högre specifik avkastningsförmåga än vårsådda. Deras odlingsvärde begränsas emellertid av risk för utvintring. Höstrybsen övervintrar något bättre än höstraps i de flesta produktionsområdena. Raps och rybs är känsliga för vattenmättad jord, där de utsätts för kvävning, som kan ge upphov till s k rotröta. Härvid är rybs känsligare än raps.
   Flera växtföljdssjukdomar angriper oljeväxterna och problemen har ökat med åren. Detta sammanhänger bl a med att oljeväxterna återkommit med kortare mellanrum. Ett uppehåll av 5-6 år är önskvärt mellan oljeväxtgrödorna för att begränsa angreppen och risken för att dessa sjukdomar förökas.

Uppåt

5. Odlingsanvisningar



Föefrukt
Vall är i allmänhet den bästa förfrukten till höstsådda oljeväxter, och detta gäller särskilt på styva, täta jordar. Under mycket torra betingelser är helträdan en bra förfrukt för höstoljeväxter, eftersom vattnet här oftast räcker till för en gynnsam groning efter sådd. I Mellansverige dominerar trädan som förfrukt, medan man i södra Sverige i regel sår höstoljeväxter efter vall, tidigt korn eller ärter.

Växtskydd
Raps och rybs kan angripas av ett flertal svampsjukdomar. En ordnad växtföljd är det bästa sättet att undvika angrepp. En del svampsjukdomar t ex bomullsmögel kan bekämpas kemiskt, men det är kostsamt. Genom att göra en riskvärdering av förfrukt, väderlek, beståndstäthet etc kan man bedöma behovet av kemisk bekämpning. Rapsbaggen är den vanligaste skadeinsekten. Den kan bekämpas kemiskt med en pyretroid.

Gödsling
Gödslingen av oljeväxter bör för fosfor och kalium anpassas efter markkarta och avkastningsnivå. Jordar i fosforklass III tillförs 20-30 kg fosfor per ha, beroende på den normala avkastningsnivån med hänsyn till odlingslokal och jordart. Kaliumgivan bör på jordar i kaliumklass III uppgå till 30 kg kalium. Kvävet tillförs tidigt på våren i en mängd av 120-160 kg kväve per ha. På våren tillförs ca halva behovet på nattjälad mark eller så fort marken bär efter tjällossningen. Höstsådd raps efter stråsädesgröda tillförs i regel ca 50 kg kväve/ha på hösten.

Såtid
Vid sådd av höstoljeväxter är såtid, utsädesmängd och kvävegödsling på hösten av betydelse för grödans förmåga att övervintra. I princip vill man före vinterns ankomst ha ett bestånd, där varje planta har ett väl utvecklat rotsystem, men en lågt belägen tillväxtpunkt och 6-8 örtblad. Vid tidig sådd av höstraps kan plantan växa så mycket på hösten att tillväxtpunken kommer att ligga för högt. Vid sen sådd av såväl höstraps som höstrybs riskerar man att plantornas rotsystem blir för svagt innan tillväxten avbryts. Eftersom höstrybsen har bättre förmåga än höstrapsen att växa vid låg temperatur, ökas höstrybsens konkurrensförmåga gentemot höstraps vid sen sådd.
   Höstoljeväxterna kan radsås med ca 50 cm radavstånd eller med ca 12 cm radavstånd. Genom små radavstånd sparas arbetet med hackning. Den ogräskonkurrerande förmågan är ganska god i bestånd sådda med varje bill. Utsädesmängden anpassas till radavståndet och varierar mellan 4-12 kg/ha. Direktsådd kan användas för att spara tid och arbete samt möjliggöra en tidigare start för grödan. I medeltal har högre avkastning erhållits av direktsådd jämfört med konventionell sådd där halmen bärgats, och något lägre avkastning när halmen hackas.

Ogräsbekämpning
   Den tidiga sådden av höstoljeväxterna gör att ogräsen får lång tid på sig att utvecklas. Höstraps har sämre förmåga att konkurrera mot ogräsen än höstrybs. I höstraps har kemisk ogräsbekämpning ofta visat sig vara lönsam. De ogräsplantor som står i raden, orsakar ofta så stor skördesänkning att kemisk ogräsbekämpning kan vara befogad även vid sådd med stort radavstånd och hackning. Höstrybs, som sås med litet radavstånd, har däremot ofta en så god ogräskonkurrerande förmåga att kemisk bekämpning inte är lönsam. Ogräsbekämpningen kan utföras höst eller vår. Vid riklig ogräsförekomst är en behandling redan på hösten befogad. Mot ogräsbekämpning på hösten talar att behandlingen blir bortkastad om oljeväxterna utvintrar. Dessutom blir en vårbehandling mot ogräs ofta nödvändig i, av vintern, uttunnade bestånd av höstoljeväxter.

Uppåt

6. Odlingssäkerhet

Höstraps har en större specifik avkastningsförmåga än höstrybs, men höstrybs är mer tolerant mot sen sådd och köldskador. Normalt infaller skördetidpunkten för höstraps 2-3 veckor senare än för höstrybs, men skillnaden kan vara större om rapsen utvecklats ojämnt till följd av vinterskador. I Svealand och allmänt sett vid sen sådd bör därför höstrybs föredragas. I Mellansverige ersätts höstoljeväxter av våroljeväxter p g a utvintring.

Uppåt

7. Avkastning

Den genomsnittliga hektaravkastningen för höstraps är ca 3 000 kg, medan avkastningen för de övriga oljeväxterna uppgår till ca 2 000 kg per hektar. Totalskörden av oljeväxter har de senaste åren legat på ca 300 000 ton.

Uppåt

8. Skördeteknik

Vid skörd av höstraps kan man antingen skördetröska direkt eller först lägga beståndet på sträng. Den senare metoden tillämpas framför allt på öppna slätter i Skåne för att minska risken för drösning. Strängläggning är dessutom att föredra vid ojämn mognad då frön kan eftermogna i strängen. Vid mycket tidig strängläggning kan oljehalten sjunka med 2-4 procentenheter. För våroljeväxter är direkttröskning det vanligaste, då strängläggning är riskfylld p g a dålig upptorkning på hösten.

Uppåt

9. Lagring, transport

För långtidslagring bör vattenhalten inte överstiga 8 procent. Fuktigt frö av raps och rybs tar mycket lätt värme. Oljeväxternas höga fetthalt gör dessutom att fröet måste torkas till lägre vattenhalt än spannmål.

Uppåt

10. Miljöpåverkan

Odling av oljeväxter liknar spannmålsodling. Oljeväxter efterlämnar dock en mer kväverik halm och bör därför följas av en höstsådd gröda för att minska risken för kväveutlakning. Oljeväxter utnyttjar således tillfört kväve något sämre än spannmål. Kemisk ogrääsbekämpning i raps kan i viss mån ersättas av mekanisk, men då ökar itstället dieselförbrukningen.

RME
Studier av avgasemissioner har utförts av flera europeiska institut. Statens Maskinprovningar och VTT i Finland har genomfört ytterligare prov och förhandsuppgifter indikerar en godtagbar överensstämmelse mellan dessa olika tester. Resultaten skiljer sig visserligen från varandra, men alla poängterar att emissionerna inte tillför atmosfären något nettotillskott av koldioxid eftersom den koldioxid mängd som emitteras vid förbränning tagits upp ur luften i samband med kolsyraassimilationen vid rapsodlingen. Vidare framhåller man att rapsmetylestern är praktisk taget fri från svavel och att svaveldioxidemissionen därför är försumbar. Vid alla prov har man funnit att kvävedioxidutsläppen ökade med 20 % jämfört med diesel. När det gäller kolväten ger RME lägre emissioner. Detta gäller även emissioner av kolmonoxid och partiklar. Den sammantagna slutsatsen från de emissionsmätningar som genomförts blir att RME är bättre eller lika bra som diesel för alla emissionsparametrar, utom kväveoxider.
   Vid framställning av rapsolja för drivmedelsändamål erhålls en energikvot på ca 2,0 - 3,7 i flertalet undersökningar. Hänsyn tas till energiinnehållet i rapsexpellen men ej till energiinnehållet i halmen.

Uppåt

11. Utvecklingsmöjligheter

Expansionsutrymmet för oljeväxter till humankonsumtion styrs numera av EU’s jordbrukspolitik. Hittills odlas oljeväxter för tekniska ändamål utanför den tilldelade EU-kvoten. 1995 odlades ca 7 500 ha sådan raps på uttagen areal (EU-träda).
   Växtförädlingen har på senare år tagit fram hybridsorter med högre avkastningsförmåga än populationssorterna. Nackdelen är ett högre utsädespris. Med hjälp av genteknisk förädling skulle rapsoljans egenskaper bättre kunna anpassas till de olika användningsområdena. RME bör betraktas som ett nischbränsle lämpat för vissa fordonskategorier. Blandning RME-dieselolja kan vara en väg för att få en snabb marknadsintroduktion. I bl a Frankrike fältprovas en blandning av 10 % RME och 90 % dieselolja under beteckning Diester.

Uppåt

12. Litteratur / kontaktpersoner

• Mattson, R. (1990). Odling av oljeväxter s. 87-109. Växtodling 2. Växterna. Stockholm LT. HIR (1988), Odling av oljeväxter. Kompendium i oljeväxtodling. HIR Skåne, Malmöhus läns Hushållningssällskap.
• Dalemo, M. (1991). Omförestrad rapsolja. Egenskaper och framställning. Rapport 153. Institutionen för lantbruksteknik, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
• Bernesson, S. (1990). Rapsolja och rapsoljemetylester som drivmedel i traktorer - framställning och användning. Rapport från en studieresa i Västtyskland och Österrike under sommaren 1990. Institutionen för lantbruksteknik. Institutionsmeddelande 90:14. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
• Bernesson, S. (1991). Drivmedel från jordbruksgrödor. Egenskaper och tillämpad teknik. Aktuellt/teknik 395. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
• Bernesson, S. (1994). Extraction of Rape seed oil and farm operation of an Elsbett engine tractor. Institutionen för lantbruksteknik. Rapport 183. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
• LRF. (1993) Raps och rapsolja, faktablad om energi- och industrigrödor från LRF’s utvecklingsenhet. Nr 2.
• LRF. (1993) Rapsmetylester (RMF), faktablad om energi- och industrigrödor från LRF’s utvecklingsenhet. Nr 8.
• LRF. (1993) Etanol, faktablad om energi- och industrigrödor från LRF’s utvecklingsenhet. Nr 10.
• LRF. (1993) Drivmedelsetanol, faktablad om energi- och industrigrödor från LRF’s utvecklingsenhet. Nr 6.
• Andersson, P-G. (1993). Etanol och rapsolja i skånska fordon. Rapport över ett projekt i Malmöhus läns Hushållningssällskaps regi, finansierat av landstingets miljövårdsfond. Malmöhus läns Hushållningssällskap, Bjärred.
• Statens Maskinprovningar (1991) En traktors effekt med rapsoljemetylester (RME). Meddelande 3296.

Uppåt

Tillbaka